Lite bilder...

Bankrut-Bangkok-Kunming-Shanghai-Suzhou-Shanghai-Kunming

Sista dagen i Bankrut slutade det regna på eftermiddagen.

Vi passade på att ta oss en liten promenad och avnjuta en god middag vid havet. Efter att Martin obemärkt av personalen att levererat hälften av sin mat till tre små katter som svassade runt hans ben var vi på den läskiga vandring hem mot resorten igen.

Som en vilken upplyst, intelligent människa som helst är jag såklart livrädd för mörkret och det är en pärs för mig att våga strosa längs den mörka strandpromenaden. I detta mörker möter vi ca fem skällande hundar som kommer springande mot oss...I mina ögon i blodtörstig attack, i Martins ögon med någon typ av "vi ska kolla läget"-inställning. Jag lämnar genast Martins sida och flyr tillbaka till den lilla upplysta butiken bakom oss och inser med bultande hjärta att, när det väl gäller, är jag då ingen hjälte som lämnar min hjälte att själv slåss mot rovdjuren. Tillbaka i butiken vägrar jag ta ett steg till och tillslut inser en liten tunn tant vad jag är rädd för och hon skrattar, plockar med sig en lång käpp och går med oss mot bestarna. När de kommer mot oss hytter och skäller hon värre än dem och vi kan snabbt forcera framåt och förbi. Jag vågade aldrig vända mig och tacka, men kommer aldrig att glömma hennes insats.

Nästa djuräventyr hände sista lunchen då vi satt under en palm och åt. Plötsligt rycker jag till då ett (för det måste det väl ha varit?) stort blad faller ner på mig och studsar ner på tallriken framför mig. En millisekund skäms jag för att jag som vanligt blivit rädd för något så ofarligt som ett blad när hjärnan inser att det ju inte alls var ett blad utan är en fet ödla som ligger över riset på framför mig. Vi hoppar ur våra stolar båda två och det är inte en minut för sent att lämna vildmarken och komma till Bangkok, inomhus, upplysta gator och upplysta rum, mattor och allt annat härligt som en storstad kan föra med sig.

Efter en kort, kort natt i Kunming åker vi gäspande till flygplatsen för att sitta i tre timmars försening och förarga oss över att vi inte alls behövt stiga upp 05.30. Vi njuter av Shanghai och goda vänner medan vi förbereder oss för en konsert vi ska ha tillsammans.

Vilket privilegium att få spela tillsammans med sin älskade make!

Det blev ingen sol...

Bungalowen vibrerar av åskan och det smattrat mot taket så att det är ett rent under att inte de där stråna går sönder och välkomnar in störtregnet över oss.

Vi längtade efter värme och vila och visst kan man ta det lugnt även inomhus men så svensk är jag att jag ändå tycker att sol=lyckat semesterväder. Stadsbarn som jag är är jag också lite trött på fågelkvitter och alla insekter och ödlor och ser fram emot att höra lite lugnande trafikljud utanför fönster att somna till. Längtar också efter den kinesiska maten! Imorgon bär det av tillbaka mot Bangkok, tyvärr inte med så mycket ny inspiration som vi hade hoppats men i alla fall redo att komma hem igen.

Bankrut

Bankrut. The sequal.

När vi anländer, efter att chauffören som skjutsade oss hit missat avfarten och vi ringlat runt på småvägar tills vi slutligen kom fram, skiner solen och havet ligger stilla och blått. Vi njuter av en fin kväll och varmt bad innan vi somnar i den fantastiskt lyxiga bungalowen. Efter denna härliga start börjar det…Regnet. Vi snackar upp och nedvänd hink. Konstant. Det öser, på ett väldigt tropiskt sätt, ner och vi är fångar på resorten. Svårt att sova på natten då man undrar hur mycket ett basttak håller för…åska och blixtar och storm som sliter i palmerna, viner runt oss. Strömmen går men kommer tillbaka efter ett tag. Det var den solsemester det…

Tack och lov har vi filmer, böcker och framför allt våra Yale-föreläsningar med oss. Den första handlar om universum och DVD förpackningen är i princip i 3D med glänsande stjärnor och blixtar. När programmet väl börjar står en lagom karismatisk naturvetare framför en tavla och en gigantisk Overheadprojektor…Detta är Yale a lá 1990…Eller? En OH i egen hög person för tankarna tillbaka till TYP:UNIK föreställningen på Musikhögskolan, en föreställning som helt byggde på Overheadprojektorns möjligheter. Det verkar inte som om denna professor utforskar dessa.

Vi byter till psykologi-DVD:n och det går genast bättre. Det räcker med inledningslektionen för att jag ska bli övertygad om att jag dels har en hel del av möjliga psykologiska diagnoser dels måste börja studera psykologi. Vi förundras över detta fantasiska med att spela in en hel universitetskurs och göra den tillgänglig för alla! Jag är INTE en person som förespråkar mer undervisning via dator men detta är ju enastående intressant och lätttillgängligt. En sådan här undervisning i typisk universitetsform innebär ju att studenten sitter där, relativt anonym, och bara tar emot, går hem, läser och skriver tenta. Mil ifrån en interaktiv konstnärlig utbildning. Jag skulle själv alltid vilja ha ett levande klassrum, med energi och atmosfär och frågor och möjliga avstickare. Jag önskar utmanande, personlig utveckling mitt i instudering av ett ämne och karaktärsdanande i mötet med andra människor. Men om vi nu befinner oss inregnade i en bungalow mitt i ingenstans i Thailand är ju detta ett ypperligt alternativ. Dessutom är vi elever nu och inte lärare…Att bara sitta och ta emot är ju hyr lyxigt som helst.

Diskussionerna dessa regniga dagar har gått i den här riktningen: Det är HELT otroligt att världen utvecklats som den har, att människan som ras överlevt och hur har allt det där egentligen gått till? – vilka låtar har ordet REGN i sig – ser jorden ungefär likadan ut överallt, sedan jeans och Coca Cola? Eller finns det något NYTT att se – tänk om man fått upptäcka världen för 100 eller 500 år sedan – vilken typ av hus skulle vi vilja bo i om vi vore ekonomiskt oberoende – Tomas Tranströmers dikter – hur utvecklas egentligen den kinesiska kommunismens kapitalism och vad innebär detta för den enskilda kinesen – man kan gå in på Facebook fritt, känns märkligt – Pangea…

Vi hoppas på sol imorgon…

Spring Festival

Spring Festival firades hemma hos några vänner. Eller rättare sagt i föräldrahemmet. Enligt konstens alla regler. Vi gjorde egna jiaozi, smällde själva och såg ett helt overkligt antal fyrverkerier, åt tangyuan och niangao, såg nyårsprogrammet på TV och spelade mahjong. Helt underbara dagar i ett fantastiskt hus utanför Kunming. Pappa i huset spelade virtuost stycken på bambuflöjt för oss och jag lyckades till och med få till en rytmiklektion med musikerparet:). Tillbaka i Kunming har vi ett par dagar på oss att förbereda inför Thailandresan...Som tidigare skrivet har vår städerska (som vi mest haft anställd för att hjälpa henne ekonomiskt eftersom själva städningen lämnar en del att önska) lämnat oss och därför har vi investerat i den spännande maskinen: dammsugaren. Jag är själv övertygad (efter två års slit och handtvätt) att tvättmaskinen är vår bästa vardagsuppfinning, men dammsugaren gör faktiskt också ett fantastiskt jobb! Inte att ta för given.

Då mycket är stängt för nyåret blir det mest nudlar för oss dessa dagar men jag lyckades faktiskt få Martin att för första gången på 1,5 år återvända till den så kallade "Kräkrestaurangen"...Han blev riktigt dålig efter en måltid där (ironiskt nog efter att han valt att för en gångs skull prova den rätt jag brukar äta, medan jag provade något annat) och har sedan knappt kunnat komma i närheten av den. Det gick sådär, halva måltiden klarade han...

Efter middagen hittade vi föreläsningar från Yale på DVD så under semestern i Thailand ska vi lära oss allt ur "Introduction to psychology" och "Frontiers and Controversies in Astrophysics". Känns toppen!

Drakvakter

Åh, är riktigt nöjd med drakarna på dörren! Varje gång vi kommer hem känns det gött att se dem där.

Välkommen!

Nyårslöfte inför Drakåret som är på intågande är att starta den där bloggen jag funderat på alltför länge. Kanske kan det finnas någon som vill hänga med i livet i Kunming...Kanske är det mest jag själv som vill få på pränt lite kring vad som händer. Alla dessa uppgifter kring reflektion och fundering som jag ger mina elever får mig att undra om jag slutat reflektera själv och inspirerar till att försöka fånga lite av det som susar förbi.

Just nu börjar någon typ av fridfullt lugn lägga sig över Xiaoximen där vi bor. Vi var ute hela dagen och letade drakar och väggdekorationer att fira in det nya året med och alla neddragna portar och igenbommade restaurangkrypin vittnar om det stundande nyåret. Grannarnas dörrkaniner har bytts som tredimensionella drakbilder och vi ser fram emot att imorgon resa till goda vänner och äta, umgås och fira...Martin hoppas verkligen på Mahjong men vi får se vad det blir.

För övrigt är det som vanligt...vi blandar kinesiskastudier med lektionsförberedelser, hotellbokningar, konsertrep, plankningar, mer eller mindre viktiga mail, deadlines, projektansökningar, gymmet och för tillfället en förlamande förkylning. Skrivbordet/matbordet är ett härligt sammelsurium av allt från noter, CD, DVD, en kinesisk grammatikbok, Tomas Tranströmerdiktsamlingar, snytnäsdukar, tekoppar, sporadiskt nedskrivna metrikövningar, anteckningar till en artikel jag blivit ombedd att skriva, sladdar, en spännande bok (på kinesiska) om slutet av Qingdynastin, en dokumentär om Mao Zedong, risbollar, ett skissblock, en National Geographic med en spännande artikel om tvillingar, en bok om Bebop, So You Think You Can Dance samlade säsonger på DVD och bredvid mig brummar en värmefläkt...Vad du har i fickan kan säga mycket om dig, men här gäller det nog mer bordet, alltså...

Dammigt är det också. Städerskan tycker att vi har det för rent och städat så hon vill inte komma och städa hos oss mer...Hur ska man ta det?

Men, så till det som det skulle handla om...Välkommen till min blogg!