Vi har varit sjuka sedan mitten av mars. Någon i familjen har pingpongat virus och bakterier till en annan av oss och nu undrar man ju hur länge det kan vara så här, och hur länge man egentligen orkar. Att ha barn handlar mycket om sjukvård. Sjukvård och mat.
Emellan influensa och förkylningar har Mika fått sängen nedspilld med rengöringsmedel, en lampa (som jag trodde var en sådan där modern kvicksilver-lampa) krossades under storstädning inför lägenhetsvisning och Mika kräktes ner sin säng så att det rann ner i vägguttaget och orsakade strömavbrott. Bland annat.
Det senaste är krupp. Falsk krupp eftersom vi hoppas att det inte är difteri (han hann precis få sin vaccination innan detta bröt ut). En stackars, stackars, stackars liten, liten, liten kille med hosta och andnöd fick springas ut och in i den kalla luften innan det bar av till akuten.
Nu rosslar och hostar han som en lungsjuk gubbe och blir så ledsen om vartannat att den hesa stämman skär som vassa, rostiga knivar i mitt bröst. Ögonen rinner och han vill inte äta, vilket är något av det absolut värsta jag kan uppleva. Samtidigt har min influensa dragit smärta över ryggen och jag kan inte lyfta eller gå utan att det smärtar i ländryggen. Vilken soppa.
Glädjen över att han erövrat sin sittvagn och att vi ska börja på babysim blev kort. Nu hoppas och ber vi på hälsa. Lite längre än några dagar i sträck.
Emellan influensa och förkylningar har Mika fått sängen nedspilld med rengöringsmedel, en lampa (som jag trodde var en sådan där modern kvicksilver-lampa) krossades under storstädning inför lägenhetsvisning och Mika kräktes ner sin säng så att det rann ner i vägguttaget och orsakade strömavbrott. Bland annat.
Det senaste är krupp. Falsk krupp eftersom vi hoppas att det inte är difteri (han hann precis få sin vaccination innan detta bröt ut). En stackars, stackars, stackars liten, liten, liten kille med hosta och andnöd fick springas ut och in i den kalla luften innan det bar av till akuten.
Nu rosslar och hostar han som en lungsjuk gubbe och blir så ledsen om vartannat att den hesa stämman skär som vassa, rostiga knivar i mitt bröst. Ögonen rinner och han vill inte äta, vilket är något av det absolut värsta jag kan uppleva. Samtidigt har min influensa dragit smärta över ryggen och jag kan inte lyfta eller gå utan att det smärtar i ländryggen. Vilken soppa.
Glädjen över att han erövrat sin sittvagn och att vi ska börja på babysim blev kort. Nu hoppas och ber vi på hälsa. Lite längre än några dagar i sträck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar