Amning

Så här vill jag minnas det.

Mika drar sig nära. Tar tag i tröjan, söker...Suger tag och direkt letar sig vänsterhanden upp mot mitt ansikte. Den spelar över kinden och ögonen, vill till håret, jag suger in fingrarna i munnen. Den mjuka, perfekta lilla handen med sina små, utmejslade fingrar. Den andra handen med ett grepp om mig, kring mig. Det rinner till, han suger, sväljer, blundar. Är varm i min famn. Lugn, nöjd. 

Jag höll på att sluta amma efter tre veckor av kamp. Jag kämpade mot oron i månader. Men nu. Nu hänger det inte på mig, nu måste jag inte det ena eller det andra. Han är mätt, det vet jag. Det är något annat han söker, och det är något han finner. Han somnar, släpper, vilar. Munnen viskar, stannar, stänger, ögonen vilar bakom ögonlock och fransar. Han kramar om bröst och rygg. Håller hårt. Så blir han mjuk, tung. Sover trygg.

 

Jag ser på honom, begrundar hans drag. Någonstans där finns jag, och Martin. Och Mika som är så vacker. Ryggen värker, axeln svider, nacken stramar. Inget spelar någon roll. 

Det är såhär jag vill minnas min amning.