Igår kväll låg jag och lyssnade på hans andning. Den som betyder allt för mig. Att du andas, att du lever, finns till. Min lille gosse. Det kramar så hårt om mitt hjärtat att jag nästan inte kan andas själv. Du lever, du finns. Sedan du kom är livet något helt nytt. Det uppfyller hela mig och lämnar inte plats för något annat.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son". Så stora de orden blir nu. Att ge sin enfödde son. Gud som en mor. Ett modershjärta.
Och så avgörande att det finns någon att söka beskydd hos. I denna värld, där så många faror hotar.
Vibeke Olsson skrev "den korta stunden mellan ännu inte och för alltid för sent". Det är den jag fruktar. Och ber om beskydd för. Du som är större, bevara oss från "för alltid för sent". Du som vet hur det känns när kärleken är så stor att man knappast kan andas.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son". Så stora de orden blir nu. Att ge sin enfödde son. Gud som en mor. Ett modershjärta.
Och så avgörande att det finns någon att söka beskydd hos. I denna värld, där så många faror hotar.
Vibeke Olsson skrev "den korta stunden mellan ännu inte och för alltid för sent". Det är den jag fruktar. Och ber om beskydd för. Du som är större, bevara oss från "för alltid för sent". Du som vet hur det känns när kärleken är så stor att man knappast kan andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar